Olämpliga raser för jakt

De flesta hundar är faktiskt framavlade för att kunna jaga, oavsett om det handlar om större eller mindre vilt. Några få raser har väldigt få av de egenskaper man kräver av jakthundar. I den här artikeln ska vi fokusera på dem.

Tempelhundarna

Det finns några raser som har använts i Kina och Tibet enbart för att hålla onda andar och väsen borta från tempel och andliga platser. Till dessa raser hör pekingesen, mopsen, shih tzu, tibetansk spaniel, lhasa apso och den större chow-chown. Deras syfte var således att hålla vakt och ingenting annat. Typiska kännetecken är den trubbiga nosen, den stora yviga pälsen och den lilla storleken med undantag från chow-chow. De är framavlade för att likna ett lejon eftersom man ansåg att lejon höll onda ting borta. Tidigt började de användas även som sällskap vid hoven och som ren prydnad eftersom de anses mycket ståtliga och lite fisförnäma. De var en gåva till den kinesiska dynastin från Dalai Lama och även om kennlarna låg i Storbritannien anses de som tibetanska hundar. Dessa raser är alltså inte lämpade för jakt.

Farliga korsningar

Hundar som är hybrider med varg eller har farliga egenskaper, bör inte användas i jakt. Till dessa raser kan man sätta mastiff, boerboel eller pitbull. Dessa hundar är förmodligen för ilskna för att jaga och har svårt att respektera viltet. Det krävs ett stort tålamod för att bli jakthund samt förståelsen för bytet och förmågan att samarbeta med ägaren. Nu ska man inte dra vissa raser över en kam bara för att de har dåligt rykte. En hunds beteende beror till stor del på ägaren och hur man uppfostrar hunden men vanligtvis ska man nog ändå undvika dessa typer av hundar som främst är avsedda att skydda sin ägare. Korsningshundar över lag bör inte tillämpas för jakt. Jakthundar avlas fram med strikta regler just för att få de viktiga egenskaperna som behövs vid jakt och om man får en korsning så blir dessa egenskaper lidande.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *